|
Ett isländskt askmoln förhindrade deras första möte. Det var våren 2010, flygtrafiken mellan Berlin och Stockholm ställdes in och Lotta Lundberg kom aldrig iväg. Nästa gång var båda i Stockholm.
– Då ringde hennes son och sa att hon var för sjuk, inte orkade. Jag minns att jag gick ner till Årstaviken och grät. Inte bara för att vi aldrig skulle träffas. Så mycket annat i livet är likadant. Det är nära, nära att hända men så – tjoff, går tillfället förlorat.
Hon suckar sorgset, stärker sig med en prilla snus. Vi sitter på en filt på Djurgården och mellan oss ligger hennes purfärska ”Timme noll” där Cordelia Edvardsons liv och öde spelar en avgörande roll. På flera sätt. Därför måste hon, SvD:s prisade och älskade medarbetare under många år, komma först. Lotta Lundberg backar bandet tillbaka till sin egen barndoms Uppsala där hennes föräldrar prenumererade på tidningen och hon första gången läste en Edvardson-text.
|
